Rock

Jag kan höra dem. Ropandes, skrikandes, ett mummel av förväntan. Snart är det dags. Snart.

Jag springer ut i ljuset, bländad av stålkastare i hundra färger. Tio tusen människor skriker så mycket de orkar, applåderar, luften fylls av händer och horn. Jag låter mina fingrar lägga sig till rätta på gitarrhalsen. Längst fram på scenkanten blir min uppenbarelse till en gudsbild, ett svart hav av tillbedjande nedanför. Fyra slag på en cymbal senare får min hand stålsträngarna att vibrera och skicka ljudvågor bortom tid och rum. Med volymen uppvriden till max är jag en Hjälte i fyra minuter. Ackord efter ackord får huvuden att ryckas med, kroppar att lyfta från golvet. Skärande toner blixtrar genom ljudbilden och blir till en extatisk upplevelse. Och de älskar mig alla.

När sista tonen ljudit lägger jag i från mig gitarren, stänger av TV:n och återvänder till verkligheten. Men redan längtar jag tillbaks. Tillbaks till den stund då jag är en Hjälte.

Kunskap är makt

Klick. Surrr. Klick.

Så låter det varje gång jag rör mig mer än en meter i någon riktning. I början var det väldigt irriterande och påträngande, men man har vant sig vid att bli övervakad dygnet runt. I min lilla lägenhet finns det fyra olika kameror som täcker varenda vinkel. I trapphuset finns det ytterligare sju, och i Skövde tror jag antalet ligger på ungefär 1200, om man inte räknar de inne i husen såklart. Jag undrar ibland hur det kom sig att det gick så långt. Sanningen är väl att det gick så långsamt, så gradvis att ingen egentligen märkte något. Det vara bara ännu ett litet steg för att bekämpa terrorism, och lite frihet var man ju faktiskt tvungen att ge upp, tänk på den elfte september. Politikerna vet vad de gör, lita på dem.

Vad politikerna inte vet är att deras kameranät kan hackas. Och att jag vet vad min granne äter till frukost, hur den där tjejen på posten ser ut naken och vad presidenten har för PIN-kod till sin mobil.

Kunskap är makt.

Värdsligt seminarium

Jag vaknade av att en katt lade sig på mitt ansikte. Sen somnade jag om igen, och var nära på att komma försent till vår utvärdering av världar.

Vissa hade jobbat riktigt bra med sina, till exempel Oden, medans det verkligen märktes att andra hade hafsat ihop nåt sent i gårkväll, till exempel Horus. Hehe, jag skrattar alltid åt hans namn.

I vilket fall som helst så satt vi i grupper tillsammans med den Allsmäktige och pratade om hur vi hade gjort, vilka lagar och regler vi använt oss av och hur vi hade fått våra små universa att verka levande. Allt som allt en givande epok.

Nu skall jag snart iväg och äta gratis korv, förmodligen det bästa Hans värld har frambringat. Framför allt senapen.

Introduktion

Jag har haft några bloggar under de senaste åren, men tyvär har alla fallit i glömska.

Att skriva om vad jag gör från dag till dag är inte vidare intressant. Att skriva om vad jag tycker om saker och ting är intressantare, men jag orkar inte tycka så mycket att det blir ett bra flöde av uppdateringar. Så nu tänker jag pröva en helt ny modell.

Jag kommer skriva om vad jag gör, vad jag känner, och vad jag tycker, men jag kommer inte göra det från mitt perspektiv. Perspektivet kommer variera hela tiden, miljön och tiden likaså. Små berättelser som inte handlar om mig, men som handlar om mig. Ibland kan det även bli rent påhitt.

Till att börja med skall jag uppdatera två gånger i veckan. Sen får vi se hur det går.