Framtiden

Igår träffade jag en man som inte visste vad framtiden var för något. Han trodde att när solen gick ner så tog världen slut. Han trodde att han bara hade timmar kvar att leva. Och levde var precis vad han gjorde. Varje stund han var vid liv förundrades han över allt omkring honom, över allt han hade, och allt han kunde ge. Han brydde sig inte om att spara, att planera eller att oroa sig. Världen tog ju ändå snart slut. Om han kunde glädja någon stackare som trodde att livet fortsatte efter idag så gjorde han gärna det, det spelade inte så stor roll ändå.

Han visste inte vad framtiden var för något.

Och han var lycklig.